Helgerna går verkligen fort och det är redan tisdag.
Jag har påbörjat min andra jobbvecka och jag trivs mer och mer med mitt arbete för var dag som går.
Det känns lite konstigt att lämna bort mina barn, speciellt Amina eftersom hon alltid varit med mig på dagarna.
Arian har gått på förskola nu i ett år så där har jag hunnit vänja mig.
Men nu är det inte så länge kvar till Amina har sin första dag på förskolan och inskolningen, bara tre veckor kvar till liten blir stor.
Jag är inte lika orolig över att lämna henne på förskolan då hon har varit där nästan varje dag sedan hon föddes. Arian och Amina kommer även gå på samma avdelning och även där har hon ett försprång eftersom Arian inte kände någon när han började.
Nu känner vi både till förskolan och personalen och dom känner oss och jag är ganska så säker på att Amina kommer trivas minst lila bra där som Arian gör.
Dessutom går i princip alla Amina’s kompisar på den avdelningen så ensam kommer hon verkligen inte vara!
Igår morse hade vi en tuff morgon. Amina grät när jag lämnade över henne till våra vänner, Arian grät när jag lämnade av honom på förskolan. Inte alls kul och jag hade sån stor lust att vända hem igen med mina små! Så mammahjärtat blödde lite extra mycket… 🙁
Nu längtar vi till nästa helg då vi åter igen får mysa hela dagen tillsammans 🙂
