Barnet är nu cirka 48 cm lång och väger strax över 3 kg.
Graviditeten beräknas nu som fullgången och barnet ökar nu snabbt i vikt och alla inre organ är färdigutvecklade.
Mamma:
Jag är fortfarande gravid, ni behöver inte oroa er!
Nu har jag gått in i den tiden då alla undrar om man är inne och föder när man inte hör någonting, haha.
Jag kom ihåg att jag tyckte denna tid var otroligt jobbig med första barnet och allt tjat om barnet var fött eller inte. Nu bryr jag mig inte…
Jag har inga som helst problem med att gå över tiden och njuter av dom sista dagarna/veckorna innan bebisen gör entré.
Men samtidigt måste jag göra mig beredd psykiskt på att barnet kan komma tidigare eftersom att Arian föddes 10 dagar innan beräknad födsel och var första barnet.
Det är i alla fall en massa stök och bök i magen och ett himla tryckandes neråt.
Ibland väntar jag bara på att vattnet ska gå så hårt som bebisen trycker på, men än håller det tätt haha
Övrigt:
Jag har fått mer och mer problem med att sova på nätterna.
Om det är för att jag är mer utvilad nu än när jag jobbade eller kroppens sätt att säga att det snart är på g vet jag inte.
Blir inte många timmars sömn men pigg är jag trots allt.
Sängen är klar och bäddad, BB- väskan är packad och jag börjar sakta förbereda mig mentalt.
Det är nog det jobbigaste, att man inte vet när det sker, så jag tar dagarna som det kommer och förbereder mig så gott som det går.
I veckan var jag även hos barnmorskan och mitt nog mest nervösaste besök någonsin.
När barnmorskan skulle känna hur bebisen låg trodde hon att huvudet först var uppåt vilket inte är att föredra om man önskar föda vaginalt.
Hon fick be sin kollega att känna som kunde konstatera att huvudet faktiskt fortfarande låg neråt.
Det var några nervösa och svettiga minuter och jag höll på att börja gråta flera gånger på bristen.
Eftersom jag faktiskt är rädd för ett kejsarsnitt så gruvar man sig för att barnet ska ha vänt på sig och ett eventuellt vändningsförsök som inte alltid lyckas. Då är det inte kul att få höra att barnet kanske har vänt på sig cirka två veckor innan beräknad ankomst med alla dessa hormoner som spökar extra mycket i slutet av graviditeten.
Annars såg allt bra ut med ett sf- mått på cirka 36.
Nu håller vi tummarna att hon ligger kvar, fortfarande ruckbar och att hon kommer kring 9e juli.
