”Lycka, glädje, panik! Jag är gravid, igen! Hur ska detta gå? Kommer jag klara av detta?”
Det var många känslor som kom när jag plussade den där kvällen i december.
Jag hade varit sjuk och hostat väldigt mycket.
Inga graviditetstecken alls!
Jag hade hostat så mycket att jag spytt under veckan, men när jag sedan började må bättre och fortfarande spydde blev jag lite misstänksam.
Tänk om..? Jag måste veta så det inte är därför jag fortfarande spyr utan att det beror på att jag hostar så mycket.
Men det var inte så.
Precis när jag tänkte slänga stickan dök det upp, det där andra sträcket på stickan.
Jag började skaka. Jag var inte beredd på att det skulle ske redan!
Även fast vi ville ha ett till barn trodde nog ingen av oss att det skulle gå så fort!
Ett test till och en stick med två streck på, igen.
Jag var gravid, igen!
Jag började gråta samtidigt som jag fick lite smått panik och skakade. Ja, jag skakade.
Jag var ensam hemma och Arian sov.
Ringde mannen säkert fyra gånger och frågade när han skulle komma hem. Jag ville ju så gärna berätta.
Han måste trott att jag blivit galen, haha.
Tankarna började komma och jag fick lite panik.
Vår dröm har blivit sann men kommer jag klara av att ta hand om två barn? Kommer jag klara detta?
Det tog någon vecka för mig att låta detta sjunka in. Att jag skulle bli tvåbarnsmamma och att Arian skulle få ett syskon.
En tjej, det visste jag på en gång. Denna gång kommer det bli en flicka, tveklöst!
Jag berättade även detta för min mamma samtidigt som jag berättade att vi väntade en till just så att jag inte skulle komma efteråt och säga ”Jag sa ju det, jag sa att det skulle bli en tjej”.
Nu berättade jag detta långt i förväg så folk verkligen förstod att jag var säker på att en tjej skulle komma. Och en liten flicka blev det ju, lilla Amina.
Jag var i vecka 10 när jag tog graviditetstestet och det dröjde ända fram till vecka 15 innan vi fick veta vilket vecka jag befann mig i. För ingen trodde väl att jag var så långt gången!
Tänk att två streck, ett plus kan betyda så mycket!
Tänk att man redan då börjar fantisera om den lilla i magen och börjar se framemot allt som det innebär att vänta barn.
Jag älskar att gå till MVC och min barnmorska och lyssna på hjärtljuden och mäta magen.
Det blir en sådan närhet när man hör hjärtslagen och tänk vad fantastiskt det är att det faktiskt går!
Och sedan ultraljuden…
Det går inte att beskriva den känslan att se sitt barn på skärmen. Så nära men ändå så långt bort.
Varje graviditet är unik och man ska njuta så mycket det bara går!
För tro mig, ni kommer sakna magen och dom mysiga stunderna ovansett hur ont ni har haft.
