Mitt hjärta gråter, mitt hjärta brister för alla flyktingar och deras situationer!
Jag vet inte hur många gånger jag gråtit när jag sett bilden på Alan som spolades upp på Turkiets sand förra veckan, endast 3 år gammal…
Det hade lika gärna kunnat vara vi. Det hade kunnat vara min son som låg där och det kan hända. Om 15 år, om 10 år kanske till och med om 2 år…
Alan blev bara 3 år gammal men har öppnat upp ögonen för en hel värld och jag hoppas dom ögonen aldrig blir stänga igen!
Varje gång jag ser eller hör talas om Alan börjar jag gråta. Inget barn ska behöva sluta sina dagar på detta sätt, inget barn ska ligga så där.
Så ser det ut när min son ligger och sover, mätt, trygg och i säkerhet. Men så ser det inte ut för många tusentals barn där ute i världen som oskyldigt blir dödade varje dag, varje timme!
Ingen kan göra allt, men alla kan göra någonting – varje år!
Låt oss hjälpa flyktingarna där ute året om, så mycket vi bara kan! Och låt nu detta bli en vändpunkt…
I min mans hemort säljer en del vatten till flyktingarna för 50 kronor/flaska, 50 kr!! En flaska som annars bara kostar 5 kronor… Jag hoppas innerligt dom blir rejält straffade!
Hjälp till du också! Du kan läsa mer här.
Swisha även pengar till 0702 09 33 03 med det du kan bidra med eller bankkonto i SEB: 5694 05 824 28.
Alla pengar Vi gör vad vi kan samlar in kommer att gå till transporten och till att köpa sånt som bättre skaffas på plats, till exempel mat, vatten och välling. Den 17 september går deras första lass till den grekiska ön Lesbos där ca 13.000 flyktingar finns.
Det här har jag reagerat över också en hemsk händelse som inte borde hänt. En o annan tår har jag torkat för denna pojken Alan och hans bror där även mamman gick bort under båtfärden.