♡ Sarapsvardag ♡

I söndags var vi iväg på nyinvigningen av Europas största lekland – Exploria.
Hela familjen såg fram emot en rolig dag med mycket bus och till slut trötta barn.
Men det roliga slutade med en gipsad arm…

Det hände när Arian åkte tillsammans med mig i en rutchbana, när vi är i slutet hamnar han lite framför mig, vänder sig om med armarna sträckta mot mig. Jag försöker bromsa men det är försent, Arians hand böjs in mot handleden och han börjar gråta.
Allting ser bra ut men Arian är ledsen och har ont så vi avbryter dagen och åker hem.
Väl hemma sover barnen middag men när Arian vaknar upp och fortfarande har ont åker vi in till närakuten.
Efter lite väntandes, röntgen och klämmandes meddelar dom att någonting är brutet.
En av mina värsta mardrömmar att mina barn ska bryta någonting blir sann och väl utanför närakuten börjar mina tårar rinna och jag känner mig som världens sämsta mamma!
Varför?! Inte min älskade pojke, jag vill inte att han ska få gå igenom detta.

Hem, göra i ordning några mackor och sedan styr Arian och pappan bilen mot Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Efter ett otroligt snabbt och bra bemötande konstateras det att han ”bara” har fått en spricka i armen och dom kan gipsa armen och sedan får han komma hem.
En liten sten lyftes från mitt hjärta då vi fick veta att han ”bara” fått en spricka och inte brutit någonting. Så nu väntar 3 veckor i gips och sedan får vi hålla tummarna att allting har läkt bra!

En riktig hjälte är han som är super duktig och gör det bästa han kan!