Jag är en person som sällan ber andra om hjälp. Jag gör det hellre själv eftersom jag inte vill verka till besvär för någon annan.
Men jag vet att jag måste bli bättre på att våga be om hjälp och att ta emot hjälp utan att känna skuldkänslor.
Bara för att man ber om hjälp så är man inte en sämre människa för det!
Jag har många bollar i luften, bloggen (som är precis som ett heltidsjobb för mig), barnen som alltid går i första hand och hushållet.
Sedan ska jag även finna tid för mig själv, min man och på det så ska jag börja jobba några timmar då och då.
Det går inte att få ihop en fungerade vardag på det om man inte vågar be om hjälp, då kommer man gå in i väggen.
Ett exempel på det kan vara så enkelt som att någon annan ska dra barnvagnen.
Jag gör det hellre själv för jag vill inte ”trötta ut” någon annan. Det är bättre att jag blir trött istället för jag är van!
Eller att lämna Arian på dagis. Jag gör det också hellre själv eftersom jag inte vill att någon annan ska behöva ge sig ut i ovädret och trötta ut sig. Då är det bättre jag gör det.
Men jag har fått mig en tankeställare. Det går inte längre att köra på i 200 hela tiden utan man måste tillåta sig själv att vila.
En utvilad mamma – är en tålmodig mamma.
Så nu försöker jag be om hjälp (vilket inte är det stora problemet), utan det är att våga be om hjälp utan att känna skuldkänslor!
Svärmor är på besök hos oss och hon vill så gärna lämna Arian på dagis på morgonen, så idag är andra dagen hon lämnar honom och jag stannar hemma med lillasyster. Och det fungerar…
Jag vet att jag sårar andra genom att hela tiden säga ”nej” för hjälpen som erbjuds så nu ska jag lära mig att säga ”ja” och njuta av att kunna koppla av lite då och då!
Har du också svårt att be om hjälp? Eller är det någonting annat du skulle kunna bli bättre på för att må bättre? Berätta gärna!
Lite morgonmys hann vi med innan det var dags för Arian att gå på dagis
Jag är likadan…