Jag tror jag har drabbats av en mildare variant av foglossning. Det sitter på samma ställe som när jag hade foglossning med Arian fast på andra sidan.
I början kom det mest när jag ansträngt mig mycket men nu håller det i sig hela dagen. Det är dock tur att det bara lite grann då jag har en vild 1-åring hemma som vill busa och leka om dagarna!
Men jag kommer aldrig glömma bort hur ont jag hade med Arian! Varje steg jag tog kändes det som om någon stack in en kniv i ryggen/sidan på mig… Vissa dagar kunde jag knappt ta mig från sovrummet ut till köket.
Jag grät varje dag när jag kom till jobbet och när jag kom hem för det gjorde så förbaskat ont att gå den korta biten mellan tunnelbanan och jobbet/hemmet. Usch, det är jag glad att slippa!
