Precis som rubriken låter är jag livrädd att förlossningen ska sluta i kejsarsnitt. Egentligen har jag inga direkta grunder, men jag vill så otroligt gärna föda vaginalt.
Även inför Arians förlossning var jag rädd att det hela skulle sluta i akut kejsarsnitt eftersom man aldrig vet hur en förlossning kommer gå. Det finns så otroligt mycket risker!
Jag har alltid varit lite orolig inför detta men efter besöket hos barnmorskan i tisdags har jag tänkt mycket kring detta. Bebisen ligger i säte, vilket inte är ovanligt för en omföderska i vecka 32, men eftersom jag nästan var säker på att hon låg med huvudet neråt blev jag lite besviken. Även rädslan över att hon inte skulle vända sig infann sig och jag frågade barnmorskan när dom gör någonting åt det om hon inte vänder på sig.
Hon försökte lugna mig och säga att det finns gott om tid, dom gör ingenting förrens vecka 36, för henne att vända på sig innan dom vidtar några åtgärder.
Såklart började tankarna genast springa iväg att hon inte vänder på sig och att jag måste genomgå ett vändningsförsök och om det misslyckas ett kejsarsnitt… För mig skulle det kännas som ett misslyckande, att jag har gjort något fel och graviditeten skulle kännas förstörd. En förlossning ska knyta ihop hela säcken.
Självklart väljer alla olika, en del föredrar att föda vaginalt och några andra med kejsarsnitt, alla alternativ är rätt men just för mig är det de vaginala som känns rätt.
Jag vill inte ligga på ett operationsbord bland knivar och flera läkare. Jag vill få upp min bebis på bröstet på en gång och inte behöva vänta några timmar (vilket man får göra om det blir ett akut kejsarsnitt), jag vill inte bli uppsnittad helt enkelt.
Nu hoppas jag verkligen inte att det blir såhär, men rädslan kommer alltid finnas där.
Så kom med era mest stöttande och peppande kommentarer och dela gärna med er av egna upplevelser! Jag behöver allt stöd jag kan få med rädslan inför kejsarsnitt…
Har du kollat in spinningbabies.com? De har tips på vad man själv kan prova göra för att få bebisen att svänga sig: http://spinningbabies.com/learn-more/techniques/the-fantastic-four/forward-leaning-inversion/
Själv har jag inte varit med om kejsarsnitt, men mitt första barn låg på tvären ännu i vecka 33, fick henne att vända sig genom att ska musik på i hörlurar och locka henne art vända sig. Vet inte om det på riktigt är orsaken till att hon vände sig, men kanske det hjälpte lite i alla fall.
Och om inget hjälper, och bebisen efter svängningsförsök fortfarande inte vill vända sig, så är det kanske enklare att förbereda sig på planerat snitt än akut snitt. I vilket fall som helst finns fet inga rätt eller fel sätt att föda barnen på 🙂
Hej! Måste börja med att säga att jag känner igen mig i din historia/rädsla. Det första jag sa till barnmorskan när hon frågade om jag hade några tankar eller rädslor på inskrivningen i v11 så sa jag kejsarsnitt! Jag var LIVRÄDD. Fick ångest av bara tanken.
Men så gick tiden och vid första och andra ultraljudet låg hon med rumpan nedåt. Paniken började infinna sig. . Och så klart låg hon då i säte även i v36. Barnmorska ringde SÖS på en gång och frågade om tid till vändnngsförsök och det blev det ca en vecka senare.
På vändningsförsöket fick jag drop de lade mig i en säng med sån fin rock på. Sen kom läkaren, frågade hur länge hon legat i säte och kände. Utan att göra mer sa läkaren bara: Nej du, jag tycker vi bokar kejsarsnitt på en gång. Hon ligger så bra där.
Då komden rikiga paniken och jag insåg att allt det jag fruktat skulle ske!
Men vet du vad, det var verkligen inget att oroa sig för, eller att vara rädd för. Och ett misslyckande? Nej du, allt för att din bebis och du ska må bra! Allt går riktigt snabbt och alla i operationssalen är kanon!
Noxx föddes med akut snitt efter 42-timmar lång förlossning där han fastnat i mitt bäcken. För min del var jag rädd innan men i situationen var beskedet om snitt oerhört lättande!
Han föddes på natten och kring 9-10 dagen efter var jag uppe ur sängen. Visst gjorde det ont i magen de första 3 dygnen men efter det behövdes inget smärtstillande mer än Panodil. Det är svårt att man inte får använda magmusklernA den första tiden men det funkar på annat vis och mannen brukar ju vara hemma de första dagarna.
Vårt nästa barn kommer jag be om planerat snitt på. Jag har nu i efterhand en positiv upplevelse av akut snitt, trots att det inte alls var vad jag trodde att jag skulle få uppleva. Säg bara till om du behöver prata mer om detta!
Hej Sara!
Kan förstå din oro. Tänkte dela med mig av min erfarenhet fr att ha jobbat på förlossning och oxå upplevt ett akutkejsarsnitt med min son.
Som omföderska så kan ju bebisen fixera sig strax innan förlossningen startar och det är helt ok.
Barnmorskan och/eller dr vill ju in i det längsta att det ska bli vaginalförlossning om mamman önskar det.
Jag själv sa samma att jag vill försöka in i det längsta innan dom skulle vitag åtgärder och jag gjorde allt som jag verkligen kunde för att få sonen att rotera ner men hans huvud satt lite på sned så vad jag/vi än gjorde så kunde jag inte föda fram honom….
Till en början så kände jag som du att jag misslyckats som kvinna att inte kunna föda barn men sen när jag pratat av mig och med mina kollegor och förstått att jag verkligen kämpat och gjort allt för att få det den naturliga vägen så accepterade jag att det blev som det blev och är idag glad och lycklig att vi alla mår bra! Är väldigt tacksam för allt hjälp vi fick.
Tipset till dig är att vara open minded inför förlossningen och ha en öppen dialog med din barnmorska när det blir dags. så hoppas jag att du har lättare att `hänga med i svängarna`.
Önskar dig lycka till och hoppas allt blir till det bästa för er.
/Rebecka
Det var inte så hemskt, klart det var obehagligt att göra snitt men nu i efterhand så var det en droppe i havet 🙂 föda barn oavsett är obehagligt men man får helt enkelt bara bita ihop :). Får jag fler barn kommer jag göra snitt igen även fast det var de värsta jag vart med om, det var de värt 🙂