Alla föräldrar kan nog relatera till den där klumpen i halsen man har när man säger hej då till sitt gråtande barn på förskolan som ropar ”mamma” efter en ??
Man försöker hålla inne gråten, stannar till utanför förskolan för att höra sitt barn ledsen och det ända man vill är att springa in, krama om sitt barn och ta med dom hem ❤️❤️
Men det blir bättre under dagen trots att det skär i hjärtat som ingenting annat kan göra.
Jag längtar till den dagen mitt barn springer till sina kompisar, glömmer att säga hej då och inte vill gå hem på eftermiddagen.
Då vet jag i alla fall att hon inte är ledsen när jag går ❤️
Som tur är så säger dom att det går bättre och bättre för varje dag så det är en tröst.
Men så fort hon ser sina fröknar så blir hon ledsen för hon vet vad som väntar…
Är så tacksam att hon har Amina där!
